But I can't do this all on my own. No, I know I'm no Superman I'm no Superman
Och nu har man har haft den andra och sista rasten för dagen. Jag är trött ack så trött. tryckte i mig massa frukt nu för att försöka få upp blodsockret lite. Kämpa kämpa.
Nu har jag jobbat i timmarna 6 och det är exakt lika lång tid kvar att jobba som jag har jobbat. Nästa timme slår det över och då börjar de kännas bra igen. Mhmm.. Försöker komma på något givande att göra när jag slutat, skulle vara kul att göra något spontant men i vanlig ordning blir det väl att man går hem och däckar framför en film eller så.
Jobba imorn också och sen ska jag och T träna. Hoppas hon själv kommer ihåg att vi ska träna bara, i anna fall fick hon nyss veta de (suprise T ! ) får väl höra av mig till henne och se vad hon säger, träna eller inte träna, det är frågan.
Nu blir det att sträcka på mina lurviga och gå ut och jobba lite.
Stay Black
Nu har jag jobbat i timmarna 6 och det är exakt lika lång tid kvar att jobba som jag har jobbat. Nästa timme slår det över och då börjar de kännas bra igen. Mhmm.. Försöker komma på något givande att göra när jag slutat, skulle vara kul att göra något spontant men i vanlig ordning blir det väl att man går hem och däckar framför en film eller så.
Jobba imorn också och sen ska jag och T träna. Hoppas hon själv kommer ihåg att vi ska träna bara, i anna fall fick hon nyss veta de (suprise T ! ) får väl höra av mig till henne och se vad hon säger, träna eller inte träna, det är frågan.
Nu blir det att sträcka på mina lurviga och gå ut och jobba lite.
Stay Black
Sooner or later I will look back at this and say..
Lördag morgon och jag har nu den första rasten, frukostrasten. Än så länge är det helt okej, många som är sjuka som skulle ha jobbat idag och vi har ännu inte lyckats fixa ersättare.. Aka, extra mkt arbete för oss som är kvar. Men det är bra. Jag gillar när det alltid finns saker och göra. Tror detta kan bli en bra dag.
Sänder ett tack till T som shoppade handdukar till mig när hon var på ikea, igen:P Hoppas sängen till lilla N blev fin! Ses imorn (förhoppningsvis)
Sänder även en lycka till tanke till henrik den stackaren som ska opereras idag. Hoppas allt går bra och att du får komma hem snart.
Malin ring mig om det är något, Im right here!
Sänder ett tack till T som shoppade handdukar till mig när hon var på ikea, igen:P Hoppas sängen till lilla N blev fin! Ses imorn (förhoppningsvis)
Sänder även en lycka till tanke till henrik den stackaren som ska opereras idag. Hoppas allt går bra och att du får komma hem snart.
Malin ring mig om det är något, Im right here!
They said that this time it would be different..
Och än en gång är det dags för mig att spy galla likt en aktiv vulkan. Att drömma mardrömmar om sitt jobb och att ränka ner timmarna tills det är dags igen är inte n o r m a l t. (Sagt av en person som aldrig och aldrig kommer uppskatta de svenskaste ordet av dom alla..) För det är sant, veckan som har varit har jag drömt om att jag har försovit mig till jobbet, att jag har varit på jobbet och gjort fel, alla drömmar har på något sätt handlat om mitt jobb och alla har slutat på samma sätt, jag vaknar panikslaget upp med svetten som bara rinner ifrån mig.
Jag gillar kunderna, jag tycker om att hjälpa dom förvirrande små tanterna hitta bland hyllorna. Musiken som står på i bakgrunden brukar vanligtvis göra mig glad och lycklig. Jag gillar min arbetsplats. Men faktum kvarstår, jag trivs inte och jag har ont i magen så fort jag tänker på att gå hit.
Många har sagt att jag är löjlig och barnslig att det bara är att bita ihop. En logik för mig som ter sig en aning märklig. Ingen skulle säga till en manodepressiv att bita ihop, så varför skulle det vara någon skillnad? Nej jag kanske inte får psykoser eller försvinner in i mig själv eller för del delen behöver medicament för att fungera. Men man kan väl fortfarande känna fysiskt så som psykiskt obehag? Eller är jag helt ute och cyklar?
Det som får mig att hata detta stället så mkt som jag gör är det bristande intresset för varandra. Eller rättare sagt, för dom som inte jobbar så mkt. alternativt kassörskorna vs resten.
Jag jobbar alltid fredagar och kommer väl alltid göra, något jag har lärt mig att acceptera, men ibland händer de faktist saker som gör att man skulle behöva vara ledig på just en fredag.
Som mitt skolschema ligger nu har jag aldrig lektioner på fredagen och inte heller har jag lektioner på trosdag eftermiddag.
Min älskade josefin pluggar som bekant i lund och jag tycker de är ett perfekt tillfälle att hälsa på henne. Torsdag till söndag. Skulle vara underbart.
Om det nu inte vore så att ingen vill jobba, alla har undanflykter och anledningar till att inte byta schema, när jag har bytt så många gånger för dom. jag tycker det är tråkigt och framförallt bevis på att det inte finns någon laganda här whatsoever.
Jag kom på den geniala ideen att ta ut en semesterdag, då är det bara att ansöka om semester och sen är det butikschefens ansvar att fixa nån som täcker mig. Trodde jag.
Nej, hans svar var "ja då får du fixa nån som jobbar för dig helt enkelt"
"Jaa men de är ju ingen som vill jobba fredagar, särskillt inte om jag frågar"
"ja då har du nog ditt svar där.."
Jag blir så ledsen för jag hade verkligen sett fram emot dethär och såna här saker sänker mig direkt.
Det är mycket annat som pågår runt mig och det är tusen tankar i minuten, och för första gången på riktigt länge, eller första gången jag ens kan minnas, så är jag rädd. Iskallt, fult och avskyvärt rädd.
Att få åka iväg ett par dagar är ungefär exakt vad jag hade behövt..
Jag gillar kunderna, jag tycker om att hjälpa dom förvirrande små tanterna hitta bland hyllorna. Musiken som står på i bakgrunden brukar vanligtvis göra mig glad och lycklig. Jag gillar min arbetsplats. Men faktum kvarstår, jag trivs inte och jag har ont i magen så fort jag tänker på att gå hit.
Många har sagt att jag är löjlig och barnslig att det bara är att bita ihop. En logik för mig som ter sig en aning märklig. Ingen skulle säga till en manodepressiv att bita ihop, så varför skulle det vara någon skillnad? Nej jag kanske inte får psykoser eller försvinner in i mig själv eller för del delen behöver medicament för att fungera. Men man kan väl fortfarande känna fysiskt så som psykiskt obehag? Eller är jag helt ute och cyklar?
Det som får mig att hata detta stället så mkt som jag gör är det bristande intresset för varandra. Eller rättare sagt, för dom som inte jobbar så mkt. alternativt kassörskorna vs resten.
Jag jobbar alltid fredagar och kommer väl alltid göra, något jag har lärt mig att acceptera, men ibland händer de faktist saker som gör att man skulle behöva vara ledig på just en fredag.
Som mitt skolschema ligger nu har jag aldrig lektioner på fredagen och inte heller har jag lektioner på trosdag eftermiddag.
Min älskade josefin pluggar som bekant i lund och jag tycker de är ett perfekt tillfälle att hälsa på henne. Torsdag till söndag. Skulle vara underbart.
Om det nu inte vore så att ingen vill jobba, alla har undanflykter och anledningar till att inte byta schema, när jag har bytt så många gånger för dom. jag tycker det är tråkigt och framförallt bevis på att det inte finns någon laganda här whatsoever.
Jag kom på den geniala ideen att ta ut en semesterdag, då är det bara att ansöka om semester och sen är det butikschefens ansvar att fixa nån som täcker mig. Trodde jag.
Nej, hans svar var "ja då får du fixa nån som jobbar för dig helt enkelt"
"Jaa men de är ju ingen som vill jobba fredagar, särskillt inte om jag frågar"
"ja då har du nog ditt svar där.."
Jag blir så ledsen för jag hade verkligen sett fram emot dethär och såna här saker sänker mig direkt.
Det är mycket annat som pågår runt mig och det är tusen tankar i minuten, och för första gången på riktigt länge, eller första gången jag ens kan minnas, så är jag rädd. Iskallt, fult och avskyvärt rädd.
Att få åka iväg ett par dagar är ungefär exakt vad jag hade behövt..
Oh,daddy,dear. You know you're still number one. But girls they wanna have fu-un
Tydligen är jag inte den bästa på att hålla mina löften ang. att uppdatera bloggen.
I fredags efter jag hade jobbat åkte jag till mörrum och myste med M och T. Mycket trevligt.
Tiiidgt mkt tiiidgt (dvs kl 8 ) på lördagen väcks jag av N som säger "saara? Sara? SARA!" Den ungen kan smälta isberg. T drog med mig på en rask promenad till Ica laxen (ja det heter faktist så i mörrum....) vi köpte frallor och dyl att ha till frukosten och sen bar det iväg till spontanshoppingens mecka, IKEA. Åh jag gillar det där IKEA, så fina saker dom har, det är inte klokt. Vi handlade och åt IKEAS goda mat. Blev två bokhyllor av expedits serie, en lite större som jag har liggande som tvbänk och en smal som står jämte som fungerar som just en bokhylla^^. Köpte självklart en hel del andra saker som jag inte orkar rabla upp nu, men en hel del smått och gott blev det allt.
När jag kom hem från IKEA var det dags att ställa sig och laga mat. Mamma, pappa och lillebror skulle ju komma på middag. Fläskfile och stekta champinjoner i en cremefreshsås och hackelbackspotatis med vitlöksskör, sallad och vitlöksbröd blev det. Jättegott och jätte trevligt hade vi, pratade och pratade och myste. Kul att kunna få visa upp min fina lägenhet för dom, tror dom har börjat inse att lilla Sara är en stor flicka nu :)
Antonio sov över så vi började sätta ihop möblerna vid halv ett tiden när mor och far hade kört hem, de var riktigt roligt och det blev skitsnyggt, som en helt ny lägenhet blev det.
På söndagen kom ulrica på fika en snabbis, även det trevligt som alltid. Bestämde träff med Sara och Philip på torsdag, detta ser vi mkt fram emot. Om vi umgås i 4 timmar så skrattar vi i tre och en halv timme av den tiden, den sista halvtimmen ägnas åt av att hämta andan mellan alla skrattattacker.
I måndags började jag dom nya kurserna, detta kommner bli ett helvete minsann. Läraren vi har är inte kompetent alls för sitt yrke. Hon är nervös, tappar bort sig själv, avbryter sig själv mitt i meningar och börjar prata om annat. Hon lyssnar när man säger något men de är som om hon inte förstår eller hör. man får ingen feedback om man säger något utan de åtföljs av ett tyst "jaa just de ja..." Och sen kommer de nervösa skrattet. Detta ständiga nervösa skratt, jag blir galen.
Efter 7 utmattande timmar med en och samma lärare följde T med mig hem och fikade, drack vårt ålskade te. Trevligt som alltid. Sen gick vi och alex mot asarum, hann med både netto och coop på vägen. T stannade på coop och inväntade resten av familjen medans jag och alex pinnade vidare hem till mor och far.
Jag hade i ett mkt svagt ögonblick lovat att tömma gaderoben så det var bara att börja. Slängde nästan allt, var inte mycket som jag ville behålla. men de kändes rätt skönt att äntligen göra den rensningen. Trots att det inte var mkt jag skulle behålla undrar jag hur fanken de ska få plats i lägenheten, gaderoberna är ju redan fulla till bristningsgränsen.
Och slutligen, idag. Onsdag. Jag och alex svängde våra lurviga mot mörrum och min favoritfamilj, supermysigt som alltid. Jag och N busade en hel del, och N och alex verkade också klicka. Dom var borta en låång stund i Ns kök och lagade massa mat medans jag och T fick ägna oss åt vuxensaker så som skvaller och te, hinkvis med te. =)
Tiden gick snabbt trots att vi var där från 12tiden, efter att ha ätit en lika utsökt måltid som alltid var det dags för mig och T att utforska vårat nya liv... A.K.A träning. Lisa i vår klass hade tipsat oss om att testa Areobic som hon själv går på, och tja, vi gick helt enkelt på hennes försäljningssnack där. Hon sa att de var skönt och lagom hårt. Mm visst serru. Det var skitjobbigt, men riktigt riktigt roligt så detta blir nog något vi fortsätter med.
Efter träningen var det dags för mera Te tyckte vi så vi gick hem till mig där Alex, N och M höll till. Det hans med lite singstar för min och therese del, lika roligt som alltid. Pojkarna tyckte tydligen också att det var roligt eftersom dom valde att filma hela vårt framträdande, med falsksång och dans och hela numret. Tror jag och T hade kunnat locka en stor publik om vi hade satt ihop en krogshow^^
Så.. det var ett lååångt inlägg, blir så när man aldrig hinner skriva ner dag för dag. Får försöka få lite ändring på det. Vet inte vem de är jobbigast för, mig som måste skriva i en halvtimme för att få med allt eller er så tvingas läsa så långa inlägg.
Nej, nu blir det sängen och lite bok, champanjeflickan, en bok jag fick av fina alex. Det är såhär långt mkt bra och hon skriver på ett inteligent sätt, det gillar vi ..
Sov gott ni där ute som orkade hålla ut till slutet, bra jobbat!
He smiles politely back at you. You stare politely right on through
Sweet. Om en timme så slutar jag. Då har jag jobbat mina timmar för denna veckan. Känns så sjukt skönt. Sen kommer käre bror och hämtar mig och ska få äran att köra mig till mörrum. Till T, M och N. Jag och T och M ska förhoppningsvis sitta i soffan och mysa och prata lite. Ska bli härligt. Äntligen en fredagskväll med lugn och ro, inte massa saker att göra och prov eller arbeten att stressa upp sig inför.
---Avbrottt i 20 min--
Vem dyker inte upp på ica om hela fina familjen från mörrum. Lilla N var trött och överenergisk. Söta söta unge. Trevligt att träffa dom, som alltid. Hihi och snart får jag träffa dom igen. Nej, sista rycket nu!
---Avbrottt i 20 min--
Vem dyker inte upp på ica om hela fina familjen från mörrum. Lilla N var trött och överenergisk. Söta söta unge. Trevligt att träffa dom, som alltid. Hihi och snart får jag träffa dom igen. Nej, sista rycket nu!
Trala lala Im walking on sunshine..
Hade betygssamtal idag i social psykiatri. Var så sjukt nervös igårkväll, hade svårt att somna och tankarna bara snurrade. Denna kursen är ju SÅ viktig för mig, det är ju detta jag vill göra.
Kom in och Maria ger mig ett stort leende, mysigare människa får man leta efter..
Räcker mig mitt rättade prov med ett stort leende.. MVG stod de med stora bokstäver! Jag blev helt mållös ett par sekunder och sen gav ja till ett segertjut! Det kändes så stort och enormt. Att JAG kan. Det existerade inte för mig. Medelmåttig trodde jag, hoppades på ett starkt G på provet men ett MVG existerade inte alls. Vi pratade lite och Maria sa bland annat att jag hade en självsäkerhet i tankesättet i psykiatrin som inte många i klassen hade. Hon sa även att jag var troligtvis den som hade utvecklats mest i kursen, arbetat mig igenom mina egna lager och kommit till insikt. Det värme vill jag lova. Hon sa slutligen att hon och vår andra lärare var eniga i att jag var bland toppen i klassen, vilket och kändes enormt. Lilla jag liksom. Den andra läraren gav mig MVG i en stor inlämningsuppgift som jag nyligen gjort, hade hoppats på ett vg, men trodde inte det skulle räcka hela vägen. Slutligen sa hon att hon inte kunde ge mig ett slutbetyg ännu, eftersom hon och Katarina (den andra läraren) inte hade hunnit prata ihop sig riktigt ännu. Sen satt hon tyst några sekunder och sen tittade hon på mig och skrattade till : "Nej du Sara, vet du, jag ger dig ett MVG i slutbetyg, jag är helt övertygad om att det är det du ska ha och jag är säker på att Katarina har samma åsikt. Jag godtar inga ändringar, är det okej för dig?"
"YES! VA? Jag?? MVG? Skojar du? Allvarligt? OH MY.. YES! Jaa!"
Gick ut med ett STORT leende- Kändes och känns fortfarande helt ofattbart. Jag är så jävla GLAD!
Eftermiddag tillbringades tillsammans med t på cristins. Tror snart vi kommer få en egen vipphörna där. Det känns inte sunt alls att fika i fem timmar, men mysigt är det ju. Jag och lilla T. Mysigt som aldrig förr. Vi kan det här med att prata och fördriva tiden, vi kan det troligtvis bättre än ingen annan. Och imorn ska vi och M ha pyjamasparty. Woho! Eller.. dom hävdar att jag ska sova där för att de är smidigaste lösningen inför vår tidiga resa till IKEA på lördag morgon, men i själva verket vet jag att det är en täckmantel för att dom helt enkelt inte kan vara utan mig. Men T och M. Det är OKEJ! Jag har den inverkan på folk.. Jag är.. tja, fantastisk och awesome är uttryck som brukar användas men jag vill ju inte skryta.. mhrm..
Nej T. I dig fann jag en toppenvän. Och jag trivs så enormt med dig och din fina fina familj. Om jag hade vetat att min unge skulle bli så underbart ljuvlig och söt som N skulle jag inte tveka en sekund. Visst alla barn är ju söta, men tja.. hon brås väl på sin mor, vad vet jag (fjäsk fjäsk) Nej du, mig blir du nog inte av med i första taget =)
Nu blir det fortsatt övertalning av att försöka få hit söta lillebror hit, han är söt men han vet inte riktigt sitt eget bästa. Ja försöker locka med allt, Alkohol, chips, scrubs såklart och nöjet av mitt underbara sällskap. De går sådär. Just nu verkar chipsen vara det som lockar mest.. Märkligt jag som har en sån fantastiskt spirituell personlighet..
Peace Out!
She's a funky feline machine. Crazy cat inside your dream
Orkade inte riktigt skriva igår så jag får väl skriva det nu I guess.
Igår var jag i skolan, gjorde en matplanering för två olika vårdtagare, en tant på 83 år som rörde mycket på sig och en autistsik kille på 23 år. Tanken var att vi skulle skriva dag för dag vad dom skulle äta för att äta tillräckligt för att klara av att frigöra all den eneri dom båda gjorde sig av med. Jätteintressant men jag var helt slut i huvudet när det var klart. Mycket kolhydratsräknande och planerande för att det skulle bli rätt. men rooligt och intressant var det.
Sen följde therese med mig hem, satt där en stund och var helt slut båda två sen gick vi och fikade med karlshamsgänget. Efter den fikan kände vi i vanlig ordning att vi inte riktigt var redo att skiljas åt^^ ..I vanlig ordning..Vi gick hem till mig efter att ha tvingat alex att införskaffa fika till oss, dvs semlor. Mysmys. Men ack så onyttigt. Satt och pratade om det ena och det andra. Mycket möbel och inredningsprat blev de. Kollade igenom den nya IKEA katalogen,. planerade för vårt IKEA shoppande på lördag. Sen fick vi något flipp, eller rättare sagt flippade therese på mitt gnällande över att lägenheten var så liten och att det inte gick att möblera om den så att den såg större ut.. 4 timmar senare insåg vi att, ja de går tydligen att möblera så de ser större ut.. En klippa den där Therese. Blev superfint. verkligen. tack vännen. du är superb!
Nu ska vi se klart på en dokumentärfilm om bodymodifications som gick på tv i går (piratbay du är min hjälte) Skriver om idag så fort jag har sett klart de...
The Bitch is Back (seriously!)
Nej Sara nu är det nog dags att sluta skriva deprimerande inlägg som bara gör mig själv ännu ledsnare.
No more!
Dags att ta själv ta till mig i alla föreläsningar jag håller för alla andra, att vikten bara är en siffra och att så länge man mår bra och är frisk så ska man leva livet. Dags att ta ett tag i kragen och sparka igång mig litegrann.
Idag har jag haft det avslutande provet i socialpsykiatri. Hade 3 timmar på oss men jag hade aldrig varit typen som kan sitta och nöta ut. Nej det jag kan det kan jag, ingen mening att sitta där och försöka komma på all fakta man har glömrt bort på vägen. 6 stora fallbeskrivningar fick vi, hur man skulle hantera vissa situationer och hur man skulle bemöta i andra. Jag tror ta mig tusan att de gick vägen. Gick efter ca 40 min och satte mig och väntade på T för en lunch på stan. Blev lite nervös när de tog en halvtimme innan nästa person från klasen kom ut, tänk om jag inte skrivit tillräckligt? Ingen mening att grubbla på det nu, gick det vägen så gjorde det, annars är det morgondagens huvudvärk.
Fick även tillbaka min uppsats om en psykiatrisk diagnos, Munchhausen by prox skrev jag om, fick VG + och en smilegubbe ritat på pappret. Maria är guld, lätt den bästa läraren jag någonsin haft. Fick även beröm att jag hade valt att skriva om en så ovanlig sjukdom som jag valt att göra.
Så småningom kom T och vi gick och tog en sallad. Diskuterade allt mellan himmel och jord. Hon är fin den där T. Säger kloka saker och får mig att fundera på saker jag inte vanligtvis inte tänker på. Jag känner mig smart med henne, och det mina vänner är en bedrift.
Imorn är det en lektion och ska jag städa och annat vuxengrejs här hemma. På onsdag ska jag och T följa med Lisa på ett träningspass på friskis och svettis. Ska bli riktigt roligt faktist, testa nya grejer med nya träningskamrater, inte helt fel det där.
Nej nu ska jag runda av här och mysa med min man.. Mohaha. Mina fina fina alexander.
OP. Tack T och Ania för era fina kommentarer, det värmer verkligen att ni bryr er och finns där för mig. Känns tryckt att jag har vänner som ni. ♥
Den här stan gör mig galen igen, du kommer aldrig mer bli dig själv. Och jag tror minsann min själ dör av svält (Man blir trött på ditt jävla gnäll)
Tydligen så är mitt bloggande uppskattad av er få som faktist läser den. Dont get me wong, jag uppskattar mina få men återkommande läsare. Tyvärr så har jag ett kal som gör att enda gången jag verkligen känner för att skriva är när jag är överdriver glad och överenergisk, och tja, not so much något av det. Idag är en sådan där jag är not so much. Much av vad tänker ni, tja.. not so much av allt får jag tyvärr erkänna.
Det är så längesen jag skrev nu, en månad exakt enligt min blogg. Men sen jag skrev ett riktigt inlägg om vad jag har gjort under dagen and so on, det var ännu längre sen. Tyvärr blir detta inget sådant inlägg heller. Surry dudes.
Detta blir ännu ett av mina klassiska "jag tycker det är synd om mig och jag mår inte så bra, men prata inte med mig om det, jag blir nervös då, inlägg" Just ett sånt inlägg.
Ingen kan väl ha missat min tid av diet och shakar. Ingen kan väl heller ha missat mina humörsvängningar och ömsom arga studer ömsom glada stunder då jag har lyckats gå ner i vikt eller klarat ett hårt träningspass.
Under den här tiden har jag insett att jag är inte den sortens människa som borde träna och banta, ellersom jag tydligen inte är kapabel till att göra det på ett sunt sätt. Och att vara just sund är ju liksom själva poängen med att äta nyttigt och träna. Inte för mig. Träning för mig är ibland en kul grej, känslan av att ge gärnet och känna att man inte orkar mer, men står ut ett tag till och sen som ett underverk kommer andra andningen. Då bara ler jag, skrattar till och höjer tempot på löpbandet och ger gärnet en stund till. Jag känner mig lycklig och helt nöjd med mig själv. Jag önskar att jag alltid skulle ha den inställningen till träning och motion. Men tyvärr är det inte så. I många av fallen så haglar tankarna över mig, att jag får skylla mig själv som måste springa så snabbt, att om jag inte hade ätit som en gris hade jag sluppit träna i två timmar och ändå inte känna mig nöjd. Jag puschar mig själv hårdare än vadj ag själv vet är nyttigt. Men jag anser att jag måste, och ska jag vara ärlig mot mig själv så måste jag. Annars skulle jag aldrig få en uns av selfastembooz (stavningsfel?).
Samma sak med diet. Att gå på diet är nyttigt och bra för kroppen och själen. Och i början var det även bra för mig. Men efter ett tag tog något annat över. En längtan att kunna vara nöjd med mig själv. En otålighet jag inte visste att jag hade, en känsla av otillräcklighet. Så jag fuskade, åt en påse istället för 3. Tränade, ville äta men nej. Jag hade inte skött mig tillräckligt. Dom gångerna jag åt mina tre påsar men inte hann träna blev jag arg på mg själv att jag inte hade någon karaktär.
Vart vill jag komma? Jag vet inte riktigt. Tror detta inlägget är mest för mig själv. För att jag själv behöver skriva ner det här, för att jag själv måste läsa det. Vi får se..
However, jag slutade gå på gymmet och slutade äta mina påsar. Det hände mycket, väldigt i min omgivning och ska jag vara ärlig var det mer än jag klarade av just då. Så jag slutade träna, slutade banta, och jag mådde skit. Jag var skit och jag mådde skit. Intalade mig att jag skulle bli stor som en elefant och tja, jag var inte nöjd alls.
Sen efter ett tag gick det över, och jag blev faktist rätt nöjd med mig själv. Lite foxy var jag nog ändå, om jag tänkte efter. Så jag har inte vägt mig sen innan jul, och jag tror att det är bra för mig ,vågen ger mig inte annat än ångest och dåligt samvete.
Men ikväll så insåg jag det. Jag har gått upp igen, och det skrämmer mig. Jag vet att jag tar hela den här bantningsgrejen på för stort allvar. Men min vikt handlar inte bara om just, min vikt. Vikten är bara en liten del i allt. För mig handlar det om att ha ett mål och klara det. Att ha koll på läget och inte ge upp så fort saker och ting blir lite jobbiga. För mig handlar det om, att genomföra saker jag tar för mig.
Och svag som jag är så börjar jag nu vackla. Jag kanske inte borde plugga, jag kanske inte borde jobba med människor? Om jag själv inte klarar av en sån här sak, hur ska jag då klara av att hantera andra människors problem? Jag vet inte och saker känns tunga nu.
Jag har köpt tre par nya skiny jeans som passa(de) nu när jag hade gått ner i vikt, men nu passar dom inte. Vågade bara prova det första paren och tro mig, det gick inte bra alls.
Nej jag vet inte, var så många som sa till mig att detta var ett dåligt sätt att banta på innan jag hade börjat. Dom sa att visst du går ner, men du går upp de dubbla sen. Eller att sen så kommer kroppen aldrig klara av att äta normala portioner eller minsta flåtiga mat. Du sväller upp på en gång och magen vänder sig ut och in. Men jag var självsäker och uppblåst och ryckte på axlarna "watch me!" Men nu, nu vet jag inte längre. Jag är livrädd för att jag ska gå upp allt igen, samtidigt som jag är rädd för att börja på dieten igen. Eller, jag ska börja på dieten igen, det är redan bestämt. Men jag är rädd att tankarna i mitt huvud som snurrar ska ta över helt.
Jag vet varken in eller ut och jag antar att detta inte passar sig alls för att skriva i en blogg men fuckingfuck DETTA är min blogg och jag skriver vadfan jag vill. jag vet inte vilka som läser, förutom ni som kommenterar, så tycker ni att jag är en dumbom som skriver detta nu, så kommentera inte då så slipper våra vägar korsar mer än vad dom redan gjort.
XoXo