I huvudet på en Sara

Once again sitter jag på mitt jobb. Borde plocka varor nu men all ork är borta. Ska ta ett sista knyck så fort jag är klar här. Jag lovar.
Imorn blir det en spännande dag=) Jag ska på bröllop. Wey
Roger och Anna skaslå sina säckar ihop, som man säger.  Och för att fira att dom har slagit ihop säckarna ska dom till .. ja nånstans i Asien i två veckor. Gud va skönt det låter. Anyhow, under tiden ska jag befinna mig i deras hus, passandes deras hundar och får. Catte kommer ochg håller mig sällskap och det kan nog behövas, ett hus mitt ute i vischan låter inte jääätteroligt helt ensam i en vecka.  (dom är borta i en vecka men jag passar bara i en)

Gah detta blev inte alls fyndigt och underhållande, det blev mest rörigt och tråkigt.
Det är något fel på mina fingrar, dom är stela så jag stavar fel en gång i sekunden ungefär.. Hmm

Gått ner 10 kg nu. Congratz till mig!

GUD vad snälla människor det finns egentligen!!

Idag har Britt, Dessan, Berit OCH Iréen sagt samma sak "Sara du har gått ner i vikt va? Du är jättefin! Va, 8 kilo? Vad du är duktig, du ska vara stolt över dig själv!"

Hela dagen har jag gått med ett stort leende på mina läppar. Det gör så mycket skillnad när folk i ens omgivning ser skillnad och vågar säga det till mig.

Nu har jag jobbat mer än häften på mitt tolvtimmars pass och jag är faktist fortfarande pigg och glad, undrar om man faktist ska dra och träna lite senare i alla fall?!

Annars då.. Älskade Gösta spökade för mig inatt som han alltid gör, hyperaktivare katt hittar ni inte, men i morse när jag vaknade liggandes på rygg, låg han tvärsöver mitt..bröstparti.. så att säga. Han låg helt utdragen, huvudet hängde ner på ena sidan och baktassarna på andra. Kännes riiktigt omotiverande att stiga upp ur den varma sköna sängen.

Imorn ska jag jobba ett par timmar till och sen måste jag städa lite hemma känner jag. Ser ut som lilla kriget. Efter det ska det bli träning, det har jag bestämt!

Sitter på jobbet nu. Tio minuter kvar. Underbart!
idag har varit en bra dag, jag är sugen på att träna nu efteråt men det vore mest idiotiskt, ska upp tidigt imorn och jobba mitt 9-21 pass och jag behöver min sömn. Tror dessutom att min kropp skulle uppskatta mig mera om jag lät min träningsvärk försvinna en aning innan jag började köra igen. Träningen har varit bra denna veckan dock, enda dagen jag inte tränat är i måndags, och måndag är ju ändå måndag. Ska se om jag drar och tränar imorn efter mitt "killer-pass" Hade varit en skön avslutning, varva ner osv osv.

Men livet är bra nu, jag trivs jag trivs som fan.
Jag går ner i vikt, jag mår bra, fysiskt och psykiskt. Provade mina arbetsbyxor idag, jag kom i dom!! Woho, vilken känsla, sitter i dom nu, känns underbart. Det var ju ett av mina mål. Ett annat mål var att kunna ha min underbart fina kappa till vintern. Jag provade den förra veckan, herregud, den satt inte ens tajt.

Nästa vecka blir det bröllop och jag ska lyxa på med att köpa en riiktigt fin klänning att ha på mig, det har jag förtjänat.
Hittills har jag gått ner 8 kg nu, och det är kul, folk i min ovgivning säger att det syns.

Märker nu att hela inlägget kom att handla om min vikt och träning. Men faktum är att det är just det mitt liv kretsar runt just nu. Men det känns bra, bättre upp det känns underbart.
Och all ångest med att aldrig få äta, är så värt det. För att jag får må som jag mår nu, känna som jag känner, det är en grym känsla. Det gör allt värt det.

Nu ska jag gå och stänga butiken, dra för och släcka, sen ska jag hem till mannen i mitt liv, Gösta.
Det är han, jag och träningen. Det känns bra.

Woho!

då sitter man här. Hurra till mig jag fyller ju år!!:) Jag har skaffat katt nu och allt. Får skriva mer en annan gång. Skriva på ipp Od är svårare än man kan tro

Detta är en tung dag. Hela den här diet grejen äter upp mig innifrån. Jag är så trött och så hungrig och jag kan inte sluta tänka på mat. Det är det enda som existerar, Jag mår inte bra, jag mår inte bra alls. Jag ångrar att jag började, det är ett av mina största misstag jag någonsin gjort. Idag kommer bli en lång dag, jag vet inte om jag kommer klara av den utan att äta något. Chansen att jag faktist kommer klara av det idag är en på hundra. Jag tror inte jag fixar detta mer. 

GAH! Tillståndet jag befinner mig i påminner så mycket om galenskap man kan komma utan att faktist bli.. ja ni vet, galen.

D ringer mig vart tionde minut o be mig gå och kolla vad saker kostar, HON kan själv resa sig upp och gå och kolla.. Precis som ALLA ANDRA gör. Det tar max en minut och jag har ALDRIG varit med om att en kund blir arg på mig för att jag lämnar kassan en korta stunden.
Jag har sagt det till henne tusen ggr nu "du kan kolla själv D, det är ingen fara, det går jättesnabbt :) "

MEN ICKE! Idag, samma sak. Vad händer? häxan tjatar emot mig, snäser till och LÄGGER PÅ!
Jag ringer upp "Vilket märke var det jag skulle kolla nu då?"
"Spelar ingen roll, kot hit o byt MIG så går JAG och kollar!"
"Nej men ja ärvid osten nu, vilken är de? -hon lägger på-
Jag ringer, signal efter signal och hon vägrar att svara!! jag förstår inte hur hon orkar bete sig som en jävla bäbis. Hon stör ju mig i mitt arbete hela tiden när jag måste släppa det jag gör för att kolla vad saker kostar..

However, efter 25 signaler MINST, svarar hon
"suck.. jaaa??"
"mm jag står som sagt här, vilken var det?"
"MEN KOM HIT NU DÅ!!"
"nej det tänker jag inte, nu har jag gjort vad du bad mig om, säg vilken ost det var annars så struntar jag i det nu."
-säger vilken det är-
-jag säger priset och lägger på och går hit..

kom och skjut mig, jag hatar mitt jobb och tydligen hatar mitt jobb mig.

Ni förstår inte hur drygt det är att jobba med "vuxna människor" som beter sig som sjuåringar, hon gör alltid såna här grejer och det är alltid jag som får passa upp henne, alltid!!

SKJUT MIG!

Sitter på jobbet. Har rast, är precis i mitten av mitt pass nu. Har lagt all min energi på att jobba mina första 6 timmar, och nu har jag 6 stycken till. Jag vet inte hur jag ska orka idag. Hela min kropp skriker av smärta. Axlarna brinner och ryggen hugger så fort jag rör mig. Jag vågar inte längre böja mig  ner, förra gången jag gjorde det kunde jag inte räta på mig igen.
Jag vet att man inte ska klaga och att allt bara blir jobbigare då, men jag är trött på otrevliga arbetskompisar. Arbetskompisar som snäser åt mig när jag tilltalar dom, och dom äldre arbetskompisarna som ska göra allt 200 ggr omständigare än vad det igentligen är.
Men men..
"jag trivs, jag trivs"

Min ljuspunkt nu är att ev blir det film med das catte och malin och hendrik när jag är klar här. Kanske skulle tom Emma kika inom. Och imorn blir det till att åka och hämta min pojke. Som jag längtar, han ser så söt och gosig ut.. ÅÅÅh hoppas han kommer tycka om mig, annars vet jag inte vad jag gör ><

Först visste jag inte vad det var som var annorlunda. Sen slog det mig. Som en blixt. Min vän är ju borta!

Metodrum på morgonen.. och vem står där om inte Barbro! Allmänt kramkalas utbröt. Hon gick i pension i sommras men kom hit idag för att undervisa oss i matningens ädla gåva. Japp. You heard it ! Imorse låg jag nerbäddad i en sjukhussäng och blev matad. Mycket trevligt. Fick kuddarna tillpuffade efter ett knäpp med fingrarna och en kopp te utan att ens behöva fråga. Nej jag säger som Marica "är det såhär det är att vara gammal kan jag inte vänta!"

Ja gott folk. Dagen har varit mkt händelserik.. Det är i varje fall vad jag försöker lura i mig själv. Som jag ser det har jag fått en extra dag som jag kan räkna som helg. Ingen skola. Och bara en och en halv timmes jobbade.  Ja, jag behövde det nog. Lite riktigt ledigt. Ledigt som i att  göra precis vad som krävs för att hålla sig flytande. Åh vad jag gillar det!