Madness is the gift that has been given to you
PS.
Kollade precis brevlådan och vad ligger inte där om en plattång?? Just det, det ligger INTE en plattång där. Jag är MYCKET besviken.. MYCKET.
DS
PS.2
Insåg precis att det är lördag och att posten inte skickar ut på lördagar, så hela inlägget blev precis inte bara totalt förstörd utan även också helt utan mening.. Bummer.
Fast man kan ju ändå tycka att man kan fixa leverans med budfirmor, eller lördagsutkörning.. det finns, det vet jag som jobbat som postansvarig. sådetså!
MYCKET BESVIKEN.. Som sagt.
DS.2
Kollade precis brevlådan och vad ligger inte där om en plattång?? Just det, det ligger INTE en plattång där. Jag är MYCKET besviken.. MYCKET.
DS
PS.2
Insåg precis att det är lördag och att posten inte skickar ut på lördagar, så hela inlägget blev precis inte bara totalt förstörd utan även också helt utan mening.. Bummer.
Fast man kan ju ändå tycka att man kan fixa leverans med budfirmor, eller lördagsutkörning.. det finns, det vet jag som jobbat som postansvarig. sådetså!
MYCKET BESVIKEN.. Som sagt.
DS.2
In a world full om mysterious..
Och det som inte får hända händer.
Lufsar runt här hemma och har inga problem i världen, tror jag.
En timme till jag ska infinna mig på jobbet och jag tänkte, om man skulle platta håret..
Sagt och gjort, kopplar in plattånger och högt smäller det. Först fattar jag ingenting, sen inser jag. ojdå, plattången är sönder.
Sen går det 10 sekunder till och jag tänker "ojoj, de är inte plattången de är strömmen i hela lägenheten", ut och kolla på proppskåpet och visst har proppen gått. Skruvar loss den och tänker, sådär ja bara att koppla in den nya proppen och sen är det klart. Sen minns jag.
Pappas lilla tal innan jag flyttade hemifrån för mer än ett år sen nu "...tänk på att alltid ha proppar och extra glödlampor hemma, man vet aldrig vad som händer..."
Jag minns också hur jag ryckte på axlarna och menade.. men vadå då, går en propp är de ju bara att köpa.
Att proppar sa gå til höger och vänster i stressade situationer de fattade ju aldrig jag..
Sagt och gjort springer jag ner till ica, hamnar i världens mastodontkö och de tar timmar innan jag kommer fram, känns det som. Springer hem och kopplar in, klappar mig själv på axlen och tänker att det fixade jag ju bra.
Sätter in plattången igen och inser. fan. Den är trasig. Mitt hår fungerar inte utan plattång. Jag lovar. Det är inte lite småvågit på vissa ställen eller lite rufsigt bakom örat. Det ser ut som "kom och hjälp mig att dö"
Så..nu bör det visst av till jobbet och om någon ser någon som tvivelaktig ut i håret är det bara jag. Kom gärna fram och hälsa, jag lovar jag bits inte, håret tar jag dock inget ansvar för..
Puhhh.. Skithår.
PS det är vid såna här tillfällen som man önskar att man vore en storbloggare så att när jag kollar posten imorn har jag fått dom senaste plattängerna från 3 stora märken hemskickade, bara för att dom läste min blogg och ville "sponsra mig"..Såååateee, jag tar emot mutor. juppjupp Ds
Lufsar runt här hemma och har inga problem i världen, tror jag.
En timme till jag ska infinna mig på jobbet och jag tänkte, om man skulle platta håret..
Sagt och gjort, kopplar in plattånger och högt smäller det. Först fattar jag ingenting, sen inser jag. ojdå, plattången är sönder.
Sen går det 10 sekunder till och jag tänker "ojoj, de är inte plattången de är strömmen i hela lägenheten", ut och kolla på proppskåpet och visst har proppen gått. Skruvar loss den och tänker, sådär ja bara att koppla in den nya proppen och sen är det klart. Sen minns jag.
Pappas lilla tal innan jag flyttade hemifrån för mer än ett år sen nu "...tänk på att alltid ha proppar och extra glödlampor hemma, man vet aldrig vad som händer..."
Jag minns också hur jag ryckte på axlarna och menade.. men vadå då, går en propp är de ju bara att köpa.
Att proppar sa gå til höger och vänster i stressade situationer de fattade ju aldrig jag..
Sagt och gjort springer jag ner till ica, hamnar i världens mastodontkö och de tar timmar innan jag kommer fram, känns det som. Springer hem och kopplar in, klappar mig själv på axlen och tänker att det fixade jag ju bra.
Sätter in plattången igen och inser. fan. Den är trasig. Mitt hår fungerar inte utan plattång. Jag lovar. Det är inte lite småvågit på vissa ställen eller lite rufsigt bakom örat. Det ser ut som "kom och hjälp mig att dö"
Så..nu bör det visst av till jobbet och om någon ser någon som tvivelaktig ut i håret är det bara jag. Kom gärna fram och hälsa, jag lovar jag bits inte, håret tar jag dock inget ansvar för..
Puhhh.. Skithår.
PS det är vid såna här tillfällen som man önskar att man vore en storbloggare så att när jag kollar posten imorn har jag fått dom senaste plattängerna från 3 stora märken hemskickade, bara för att dom läste min blogg och ville "sponsra mig"..Såååateee, jag tar emot mutor. juppjupp Ds
I don’t know why I say the things I say, but I say them anyway.
Sitter här hemma och funderar. Låter tankar cirkulera. Jag ritar ord med mina känslor och vänder allt utochin. Börjar om från början igen.
Nånstans i allt detta masiva har jag en tanke och en önskan om att vara någon, att vara något som jag kan stå rakryggad för. Jag är inte där än.
Jag fäller krokben för mig själv och gör allt det där enkla så himla himla svårt.
Jag vet inte om det är jag eller om det är ni, men det är någon, något som håller i den felande länken, det udda möstret. Mina bitar går inte ihop hur jag än försöker. Och jag försöker, gud vet att jag försöker.
Det är så mycket runt mig som påverkar mig och jag har så svårt att sålla bort alla intryck.
Tror att det i grund och botten handlar om att jag för första gången i mitt liv känner att jag börjar närma mig ”centrum” och att jag för allt i världen inte vill missa något av alla dessa upplevelser.
Jag vill så mycket, ni skulle vara veta. Men det finns inte tid eller ork till allt.
Skulle vara underbart om man skulle kunna få sitt liv uppspelat för sig själv, alla val man gjort och alla val man valt bort, att få se det svart på vitt.
Det kanske skulle ge klarhet, eller en hel del ångest, vad vet jag.
Vad jag vet är att jag inte ens har närmat mig den jag vill vara, och jag vet inte ens om jag har möjlighet att bli som den bättre individ, godare medmänniska jag önskar.
Sammanfattningsvis, det går inte att sammanfatta. Livet går inte att uppleva i superspeed eller i slowmotion. Det enda som går är att uppleva varje enda enskilt ögonblick i realtid. Varje sig man vill eller ej.
Nånstans i allt detta masiva har jag en tanke och en önskan om att vara någon, att vara något som jag kan stå rakryggad för. Jag är inte där än.
Jag fäller krokben för mig själv och gör allt det där enkla så himla himla svårt.
Jag vet inte om det är jag eller om det är ni, men det är någon, något som håller i den felande länken, det udda möstret. Mina bitar går inte ihop hur jag än försöker. Och jag försöker, gud vet att jag försöker.
Det är så mycket runt mig som påverkar mig och jag har så svårt att sålla bort alla intryck.
Tror att det i grund och botten handlar om att jag för första gången i mitt liv känner att jag börjar närma mig ”centrum” och att jag för allt i världen inte vill missa något av alla dessa upplevelser.
Jag vill så mycket, ni skulle vara veta. Men det finns inte tid eller ork till allt.
Skulle vara underbart om man skulle kunna få sitt liv uppspelat för sig själv, alla val man gjort och alla val man valt bort, att få se det svart på vitt.
Det kanske skulle ge klarhet, eller en hel del ångest, vad vet jag.
Vad jag vet är att jag inte ens har närmat mig den jag vill vara, och jag vet inte ens om jag har möjlighet att bli som den bättre individ, godare medmänniska jag önskar.
Sammanfattningsvis, det går inte att sammanfatta. Livet går inte att uppleva i superspeed eller i slowmotion. Det enda som går är att uppleva varje enda enskilt ögonblick i realtid. Varje sig man vill eller ej.
You didn't care to know who else may have been you before
Fuck it.
Alltid lika härligt när vardagen slår till utan förvarning.
Hej tristess
Hej vardagsångest
Hej problematik
Hej ovetenskapen om vad som komma skall.
Alltid lika härligt när vardagen slår till utan förvarning.
Hej tristess
Hej vardagsångest
Hej problematik
Hej ovetenskapen om vad som komma skall.
Jag har saknar det..
sometimes reality just hit you
Kärlek.
Just a mortal with potential of a superman
Sorry my bad.
Känns som om det var i ett tidgare liv som jag uppdaterade här senast. Tiden går så himla snabbt och timmar blir till dagar och dagarna blir till veckor. Jag är inte helt säker på vilken dag det är, och inte heller vilken sida av dygnet som vi befinner oss i men jag antar att det är det som är de fina med att jobba röven av sig.
Jobbar hela sommaren, går på ett 100% vik. och jag älskar det. Verkligen totalt dunder älskar det. Trots att jag redan jobbar max har jag lyckats trycka in två extra nätter, ett på psyket och ett vak på östralycke. Det känns bra nu, det flyter och jag mår bättre än någonsin.
Enda nackdelen med hela den här cirkusen är att jag inte hinner med så mycket mer än sova jobba äta, sova jobba äta. Jag säger som backlund, hela vårt samhälle är uppbyggt på ett 8 timmars schema. Jobba 8 timmar, ledig 8 timmar, sova 8 timmar. Timmarna ändras lite från person till person, visserligen, men grunden är densamma. Livet vi lever cirkulerar runt våra jobb och den som säger att det inte är viktigt att trivas på jobbet talar goja.
Det är viktigt för mig att få känna mig duktig, och det faktum att jag faktiskt kan och att jag kickar as gör verkligen en skillnad. Jag är mer självsäker och jag vågar ifrågasätta.
Var ex en ordinarie personal som jag bytte av vid vaket inatt som betedde sig lite tvivelaktigt och det talade jag snabbt om för henne, ja som man säger, om blickar kunde döda men rätt ska fan i mig vara rätt. Jag berättade för den andra nattpersonalen senare vad hon hade sagt och vad jag hade kontrat med, och dom höll med mig. 1-0 till Sara, igen.
Vår enhetschef verkar tycka att jag är duktig och hon har redan sagt att dom ringer mig om dom behöver ha hjälp på deras psykiatriska avdelning (äldreomsorgen) efter sommaren och det känns roligt.
Två extranätter är redan inplanerade i slutet av sommaren på nybygget. Great.
Inser nu att hela inlägget blev en hyllning till mig själv, men vet ni vad. De är min blogg och de är jag som bestämmer vad jag ska skriva om. Ha. Jag är bra och jag förtjänar mina egna klappar på ryggen, det är inget fel att tycka så, jantelagen kan slänga sig i väggen, hoppa från en bro och skjuta sig i huvudet.
Nu kör vi.