Making momma so proud, but your voice is too loud
Surfade runt lite i vanlig ordning och hittar en artikel om en kvinna som nyligen fött 8 barn.
Redan sedan tidigare hade hon 6 barn så nu har hon alltså 14 barn där de minsta är 6 månader och den äldsta 7 år.
Jag har svårt att känna något annat än tvivel inför denna människa.
Att hon är besatt av barn är ingen överraskning, men att man ens tillåter en kvinna att plantera in så många embryon, jag förstår inte..
Och jag vet jag vet. Det handlar om självbestämmande och jada jada. Men samtidigt är det sjukt att en kvinna som redan har 7 barn, är ensamstående, med andra ord varken har den tiden barnen behöver (matas, byta blöjor,leka, lyssna,trösta) eller den ekonomiska säkerheten som nånstans måste finnnas för att kunna dra lasset runt, får och KAN plantera in ännu fler barn. När det samtidigt är en sådan lång och krävande process att adoptera. Och jag veeet jag vet det är två helt olika diskutioner, men nej jag köper inte det.
Specciellt inte när hennes plan för att försörja dom tycks vara att sälja snordyra intervjuver med henne o hennes barnfarm till tidningar, radio och tv och att planera att ha ett tvteam där dygen runt fram till dom är 18, så att man får följa hela familjens utveckling:
– Det skulle vara dokumentär stil där man bara ser hur de växer och utvecklas tills de är kanske 18 år.
Men när jag hör henne säga att hon ångar sig och att hon har fördärvat sitt liv så är det något i mig som gör ont. Något som dör.
Hon må vara sjuk och hon kanske behöver psykisk vård vad vet jag. Det enda jag vet är att dom där barnen har rätt till så mycket mer än 1/14dels mamma.
Redan sedan tidigare hade hon 6 barn så nu har hon alltså 14 barn där de minsta är 6 månader och den äldsta 7 år.
Jag har svårt att känna något annat än tvivel inför denna människa.
Att hon är besatt av barn är ingen överraskning, men att man ens tillåter en kvinna att plantera in så många embryon, jag förstår inte..
Och jag vet jag vet. Det handlar om självbestämmande och jada jada. Men samtidigt är det sjukt att en kvinna som redan har 7 barn, är ensamstående, med andra ord varken har den tiden barnen behöver (matas, byta blöjor,leka, lyssna,trösta) eller den ekonomiska säkerheten som nånstans måste finnnas för att kunna dra lasset runt, får och KAN plantera in ännu fler barn. När det samtidigt är en sådan lång och krävande process att adoptera. Och jag veeet jag vet det är två helt olika diskutioner, men nej jag köper inte det.
Specciellt inte när hennes plan för att försörja dom tycks vara att sälja snordyra intervjuver med henne o hennes barnfarm till tidningar, radio och tv och att planera att ha ett tvteam där dygen runt fram till dom är 18, så att man får följa hela familjens utveckling:
– Det skulle vara dokumentär stil där man bara ser hur de växer och utvecklas tills de är kanske 18 år.
Men när jag hör henne säga att hon ångar sig och att hon har fördärvat sitt liv så är det något i mig som gör ont. Något som dör.
Hon må vara sjuk och hon kanske behöver psykisk vård vad vet jag. Det enda jag vet är att dom där barnen har rätt till så mycket mer än 1/14dels mamma.
Kommentarer
Trackback