And the superstars sucked into the supermassive
Kom nyss hem från en alltid lika trevlig nattlig skvallerstund hos Malin.
Missade tydligen århundrandets mest dekadenta fest. Allt från dramaz och krossat glas till toplesdansande i mökret, en mycket tidig söndagsmorgon i olofström. Ja jag säger då det, när Sara är på landet dansar festprissarna på bakgårdarna.. (Ha!)
Som alltid när jag traskade hem i kvällen som allt mer började mörkna så började jag tänka. På allt och inget, på viktiga saker och på trams. Finns så mycket jag är så tacksam för. Personer i min omgivning, platser jag får besöka, människor jag får träffa.
(Nu ringe josefin i mitten av mitt skrivande och jag tappade tråden helt..)
Jo..Tanken slog mig att det egentligen krävs så lite för att hålla kontakten igång. Ett samtal då och då som visar att du finns där trots avstådet. Ett sms utan någon egentlig mening från någon av mina vänner som man inte längre har möjligheten att träffa så ofta som man velat, värmer alltid.
Man har de rätt bra, egentligen. Nära vänner som bryr sig och ställer upp, familj som stöttar på sitt egna vis, bekanta som man pratar med då och då.
Nej nu får de räcka med svamlade idag. Klockan börjar bli sent och om jag känner min kära Gösta väl så kommer han väcka mig tidigt imorgon och kräva min fulla uppmärksamhet. Blir nog en stunds slappande i soffan till innan man kryper ner i världens skönaste säng och läser vidare i någon intressant bok.
BBL
Missade tydligen århundrandets mest dekadenta fest. Allt från dramaz och krossat glas till toplesdansande i mökret, en mycket tidig söndagsmorgon i olofström. Ja jag säger då det, när Sara är på landet dansar festprissarna på bakgårdarna.. (Ha!)
Som alltid när jag traskade hem i kvällen som allt mer började mörkna så började jag tänka. På allt och inget, på viktiga saker och på trams. Finns så mycket jag är så tacksam för. Personer i min omgivning, platser jag får besöka, människor jag får träffa.
(Nu ringe josefin i mitten av mitt skrivande och jag tappade tråden helt..)
Jo..Tanken slog mig att det egentligen krävs så lite för att hålla kontakten igång. Ett samtal då och då som visar att du finns där trots avstådet. Ett sms utan någon egentlig mening från någon av mina vänner som man inte längre har möjligheten att träffa så ofta som man velat, värmer alltid.
Man har de rätt bra, egentligen. Nära vänner som bryr sig och ställer upp, familj som stöttar på sitt egna vis, bekanta som man pratar med då och då.
Nej nu får de räcka med svamlade idag. Klockan börjar bli sent och om jag känner min kära Gösta väl så kommer han väcka mig tidigt imorgon och kräva min fulla uppmärksamhet. Blir nog en stunds slappande i soffan till innan man kryper ner i världens skönaste säng och läser vidare i någon intressant bok.
BBL
Kommentarer
Trackback