I huvudet på en Sara

Det är fredag. Det är helg. Jag var inne på aktuen igår och fick hela mig inlindad i bandage känns det som. Jag har ont. Jag äter antibiotika. Jag ska ha min första jobbfria fredag på tre år.  En fredag som ska tillbringas liggandes i soffan, kolla på idol, massa tända ljus. Jag och Gösta. Underbart.

Men nej, på ICA får man bara ledigt om man har brytit ett ben, minst. Fast jag är ändå rätt säker på att dom ändå skull ringa och dubbelkolla om man är heeeelt säker på att man inte kan jobba ändå..

Jag har ont, jag är dålig, min rumpa har ett eget paket. Men nej, jobba måste man ändå? Eller? Jag börjar bli så trött på dethär nu. Eftersom jag är ung och utan familj så anser dom att de finns nästan inga annledningar till att inte jobba (tydligen). Jag har missat över 20 födelsedagar och kalas under tiden jag har jobbat där för att ingen, jag upprepar ingen vill jobba för mig.
"Nej det vill jag inte, det är ju ändå fredag"
Jo jag VET att det är fucking fredag. Jag jobbar ALLTID ALLA fredagar. 

Så nu ska jag tydligen iväg och jobba om två timmar, hur det nu ska gå. Mitt hår är flåtigt och resten av mig luktar inte direkt hallon, men jag kan inte duscha för das paket får inte bli blött.  Mamma är inte hemma och hon måste lägga om paketet innan jag åker, för det måste läggas om en gån per dag. Jag måste in till apoteket, och köpa nytt "förband" det var nån speciallgrej som man skulle lägga över hålet och sen tejpa som tusan.

Men vad spelar det för roll, för ICA går ju faktist före allt annat.