Inlägg nr 2.
Min dag idag Fredag.
Jobbar mian kvällstimmar och för en gångskull går det snabbt, jisses jag har bara två timmar kvar nu, okej visserligen liite mer än två timmar. Två timmar och tio min för att vara exakt, men vem orkar det?!
Jag var och tränade i morse, funderar på att strunta helt i Natilus, och köra alla mina pass på motiva, det ger ändå inget på Natilus, musiken suger, folket stinker svett och jag har ändå ingen att träna där med. Jag kan kanske träna tre ggr på motiva, gå med Ania två ggr i veckan och simma på natiluskortet en gång på helgen? Kanske det kanske.. Tåls att tänka på. Jisses, jag kom på mig själv att fundera på att köpa BODY, träningstidningen, jag vet inte vad som händer med mig men det är klart en utveckling, om det går framåt eller bakåt, I cant tell..
Spontanträffade sanne efter träningen och tvingade henne att följa med mig hem, trevligt trevligt.
Nehe gott folk, nu har jag haft min fem minuters rast och ätit min sharonfrukt så nu är det kassan som gäller i två timmar till.
Min älskade Mac Mini..

- Bordsskiva i svartbrunt
- 4 St svarta stålben
- Ett svartbrunt hyllplan
- En tavla
- En tjock fotoram
- Leksaker till råttorna
- 3 Påslakan (på teds begäran)
...
För en gång skull satte jag mig ner och skrev skrev skrev ett inlägg. Och damn it was good. Men vad hände? Yeah right, allt, allt allt försvann. Vilket visserligen inte gör någon förvånad för hey vi pratar ju om mig, som altid lyckas FUCKA TILL PRECIS ALLT (och ja jag VILL knulla din mamma just nu) Så därför lägger ja upp ett gammal inlägg, som visserligen återspeglar allt jag nyss skrev, men som sedan försvann. För det är ju inte riktigt samma sak, visst är det inte?! Meningen med bloggande är ju att man ska lägga upp nya saker, inte saker som man skrivit o sen sparat.
Men ney, lets fuck it.
Så läs och njut.
Peace out my friends!
Wöö..
Jag bara orkar inte. Jag förstår inte varför jag ska hålla på såhär.
Och denna gången tänkte jag att "ja men va bra, jag mår dåligt.. jag brukar kunna skriva när jag mår dåligt.." Men ICKE! Inte en chans där inte.
Jag har.
4 Början på dikter.
15 Avslut på dikter
Och 4 jävla sidor med ord, ihop snurrade till ett jävla såll. Och inget av det går att använda.
Jag.Orkar.Inte.Mer.
Jag vill ha någon att kunna prata med, någon som förstår mig. Någon som lyssnar och faktist bryr sig. Jag inte bara vill, jag måste ha någon där. Jag trodde aldrig att jag skulle må såhär dåligt av att flytta hem igen. Men det gör jag. Minsta lilla problem och jag bryter ihop totalt.
Sen triggar jag mig själv o sen går jag djupare och djupare in och sen slutar det alltid med att jag sitter och lipar som ett fån, tycker synd om mig själv och hatar mig själv för att jag är en sådan mes.
Jag vet inte, jag vet inte ens varför jag skriver denna skiten, jag ville skriva en dikt men de gick inte, för jag kan inte. För jag är misslyckad, och dålig, sjukt dålig.
Och precis när jag skriver detta känner jag hur det kommer smygande, just nu är det bakom ryggen på mig, stort svart och äckligt. Det kommer närmare och jag skriver snabbare för att jag vill inte, jag kan inte, Jag.kan.inte.
Och ju mer jag skriver desto värre blir de, det sätter sig i mitt huvud och jag blir helt.
Apatisk.
Varför försöka skriva när både du och jag vet att jag inte kan?